Paul Bowles – Den amerikanska författaren som tar oss till Marocko

Har du stött på Paul Bowles verk? Denna amerikanska författare, kompositör och obotliga resenär är den perfekta guiden till Marockos själ. Låt hans ord föra dig till dess solbelysta land medan du väntar på din nästa resa.

Relationen mellan Paul Bowles och Marocko representerar en djup ömsesidig uppfyllelse i 1900-talets litteraturhistoria. År 1947, på förslag av författaren Gertrude Stein, besökte Bowles för första gången Tanger – en upplevelse som slog honom med kraften av en uppenbarelse, en “illumination” som han beskrev det. Under det följande halvseklet gjorde han Tanger till sitt permanenta hem, och förvandlade det från en geografisk destination till kärnan i sitt kreativa arbete och andliga musa.

Vem var Paul Bowles

Paul Bowles föddes i Queens, New York, och studerade vid University of Virginia samt musik i Europa. Innan han blev professionell författare var Bowles en eftertraktad kompositör på Broadway. Det var tack vare fonografen som hans far köpte som han utvecklade smak för musik från åtta års ålder, när han började ta lektioner. Bland hans mest framstående verk finns kompositioner för teater och pianosonater. Han arbetade också som musikrecensent.

Under sin ungdom, på 1920- och 1930-talen, reste han till platser som Paris, Marocko, Berlin, Guatemala, Mexiko och Indien. Men efter andra världskriget övergav Bowles allt och bosatte sig med sin hustru, Jane Bowles, även hon författare, i Tanger. Även om han bodde 52 år i Marocko, dog han 1999 och begravdes i Lakemont, New York. Han blev en äventyrlig själsresenär som charmade och fortfarande charmar med sina otroliga skrifter.

Bowles har många färdiga verk. Bland hans mest kända verk finns The Sheltering Sky, som filmatiserades av Bernardo Bertolucci. Han var en komplex och eklektisk konstnär som skrev romaner, noveller, dikter och reseböcker, översatte marockanska författare och nedtecknade traditionella marockanska korta berättelser som samlats muntligt, samt komponerade flera stycken för orkester, piano och sång.

Bowles fascinerades av den arabiska världen. Hans råa, sensuella, nyktra och uppmärksamma natur i att beskriva Marocko eller Algeriet behåller en charm och kraft. Tidigare var Bowles känd endast för sitt nomadiska liv, sina extravagans – han köpte en ö, bosatte sig i Marocko, var bisexuell – och sin djupa kunskap om arabisk kultur. Men nu anses han av vissa vara en av de sista riktigt fria konstnärerna, för sin ständiga strävan att frigöra sig från sedvanliga bojor. I sin självständighet var Bowles alltid villig att bana sin egen väg och försvarade sin rätt att göra egna val.

Bowles relation till Marocko

“Det var då jag kände en irrationell och stark längtan att vara i Tanger,” rapporterar Paul Bowles i förordet till Let the Rain Fall.

“Som ett fotografi är denna berättelse ett dokument som rör en viss plats, vid ett visst ögonblick i tiden, upplyst av sitt eget ljus.“

Som frekvent resenär brukade Paul Bowles tala om de kulturer och egenskaper som definierar varje land. För författaren var det mycket viktigt att varje land bevarade sin kultur, samtidigt som det följde viss modernitet, men utan att förlora sina unika element, det vill säga det som skiljde det från andra. I hans skrifter samlas noveller som berättar om Nordafrikas landskap och traditionerna hos dess folk.

Han reste flera gånger till Algeriet och Marocko, och redogörelsen för hans upplevelser i självbiografin är lika rolig som överraskande. Han är fortfarande en av de författare som förknippas med Tanger och bidrar mest till stadens karaktär som en litterär stad. Bland hans många resor var Tanger särskilt betydelsefullt. Han besökte staden med vänner och sedan med den första kvinnan. Men det var med Jane Auer, från hans andra äktenskap som ägde rum 1938, som han flyttade permanent till Tanger 1947.

I sina verk ägnar Paul Bowles sig mycket åt introspektion som närmar sig den marockanska kulturen. Många av hans böcker är viktiga reflektioner över Marockos traditioner ur perspektivet av någon utifrån, men som levt där större delen av sitt liv.

Litet om hans verk

Bowles var mer intresserad av människor och miljöer än av museer eller monument. I sina beskrivningar använde han sin skarpa observationsförmåga och den humor som kännetecknade honom, även i hans egenheter. Det finns frekventa beskrivningar av personligheter som Gertrude Stein, den första som uppmuntrade honom att flytta till Marocko, och de otaliga excentriker som besökte honom i hans älskade Tanger.

Hans berättelser är doftade med främmande ord – vilket förstärker exotismen i de världar han använder som scen. Han använder protagonister som förlorar balans, kontroll och förnuft, med motstridiga känslor. Stormar orsakas av små gester, som sveper med oss i berättelsen och tar oss bort.

Först publicerad 1952, är romanen Let the Rain Fall av Paul Bowles en vacker hyllning till Tanger och Marocko där författaren bodde större delen av sitt liv. I verket är regnet uppenbart närvarande, täckt av de moln som samlas, med Gibraltar sunds vågor som scen, bredvid hyddan i bergen.

Titeln, som Bowles deklarerar, kommer från Shakespeares Macbeth. Han förklarar: “Från åtta–nio års ålder har jag fascinerats av det korta avsnittet i Macbeth där Banquo lämnar slottet med sin son och nämner i förbigående för männen utomlands att regnet kommer, bladets blixt och den beundransvärda fyra-ordsfrasen, kort och brutal: ‘Let the rain fall’.”

Också inspirerad av resor, denna gång av Sahara, handlar hans mest kända verk, The Sheltering Sky, som redan nämnts, om ett par som reser till Nordafrika för att rädda sitt äktenskap. Ändå faller de för effekterna av det exotiska landskapet. Bertoluccis filmatisering från 1990 fick titeln A Tea in the Desert.

En av kännetecknen för Paul Bowles resor kan ses i novellsamlingen Tea in the Mountains. Boken är en samling noveller publicerade under hela författarkarriären i böcker och litterära tidskrifter.

Han kanaliserade också dessa energier till musiken, även om färre känner till det. Det var subjektiva, högst litterära texter, för Paul Bowles trodde att när man kan resa överallt, kommer betoningen i reseböcker skifta från platsen till effekten på personen som skriver, och därmed bli mer subjektiv.

The Sheltering Sky handlar inte explicit om Marocko, men dess essens – alienation, desorientering och sökandet efter existentiell mening hos moderna individer inom en främmande kultur – formades helt av detta land. Bowles hade en skarp känslighet för de kulturella spänningarna och den andliga dissonansen i postkoloniala Marocko. De västerländska karaktärer som går vilse i hans marockanska berättelser är i själva verket kraftfulla metaforer för identitetskriser och mänsklig alienation i modern tid. Han skildrade inte bara en exotisk turistmiljö; istället konstruerade han Marocko som en stor existentiell scen och ett skärseld för själen. Genom sin kyliga, kirurgiskt precisa prosa förhöjde Bowles Marocko från ett geografiskt namn till ett litterärt begrepp – en bestående symbol för frihet, flykt och andlig prövning.

Kontakta oss för mer reseinformation!